Om mig

henrikMitt namn är, som sagt, Henrik och jag har nu hunnit bli 32 år gammal. Det betyder att jag alltså har bott i Stockholm de senaste 14 åren, vilket borde ha gjort mig mer och mer till en Stockholmare, eftersom jag snart bott här lika länge som jag bodde i Norrland. Men det är också nu som man märker hur mycket uppväxten faktiskt betyder för en. Trots att jag rent geografiskt och tidsmässigt blir allt mindre norrlänning så växer stoltheten över att ha kommit från norra Sverige. Som ung såg jag ner lite på att vara från Norrland och Västerbotten, men nu vill jag gärna bevara det i mig istället, att vara stolt över mig uppväxt och sättet som landskapet har färgat mig på.

Visserligen säger de flesta av vänner och familj på hemorten att det nästan inte finns ett spår av norrlänning kvar i mig, men jag är av en helt annan åsikt. Norrlänningen i mig har aldrig någonsin varit starkare, och det märks inte minst på hur mycket jag faktiskt saknar Norrland och hur mycket jag uppskattar de tillfällen som jag kommer på besök. Jag känner mig verkligen som hemma varje gång jag kommer dit, en känsla som jag aldrig någonsin har fått på samma sätt när jag kommer hem till min lägenhet i Stockholm. Detta trots att jag faktiskt har bott i huvudstaden så länge som jag har gjort.

Ni kommer helt klart att vara tvungna att följa med mig på historien om Norrland på denna sida eftersom att det här är mitt sätt att komma till tillfredställelse för den saknad som jag upplever. Jag har märkt att följa nyhetsrapporteringarna och läsa på om sådant som händer, eller bara får reda på saker via samtal, är ett sätt som gör att jag inte lämnar mitt jobb på dagen och flyttar tillbaka. Faktum är att jag trivs väldigt mycket med mitt jobb och mina arbetskamrater, jag får göra det jag alltid varit intresserad av, vilket inte är lika troligt att jag får i Norrland. Så jobbet finns i Stockholm, men själen kommer för evigt att höra hemma i Västerbotten.

Kontakta mig

Henrik@bygdeaforsamling.se